¶ Emedan alla människor äro utsatta för många plötsliga faror och sjukdomar samt befinna sig i ständig ovisshet om sin hädanfärd, så böra de alltid vara beredda för döden, när helst det behagar Gud allsmäktig att hädankalla dem. Därför skola själasörjare lid efter annan (men synnerligen under farsoter och smittosamma sjukdomars härjningar) förmana sina församlingsmedlemmar att ofta mottaga Jesu lekamen, och blod, då den heliga nattvarden offentligt administreras i kyrkan, på det att de därigenom, i händelse plötslig hemsökclse inträffar, må undgå all ängslan öfver brist på tillfälle att mottaga sakramentet. Men då någon är sjuk och ur stånd att infinna sig i kyrkan och därför åslundar kommunion i sitt hem, så bör snarast möjligt anmälan därom göras hos pastor och samtidigt upplysning gifvas om antalet af dem, som ämna kommunicera tillsammans med den sjuke. (Minst två skola så kommunicera). Efter de nödiga förberedelserna fortsätter prästen med den heliga kommunionen, kvarvid han börjar med här följande kollekt, epistel och evangelium.
Kollekt. ALLSMÄKTIGE, evige Gud, människosläktets skapare, som agar dem Du älskar och gisslar hvar och en, som Du upptager, vi bedja Dig, att Du ville hafva barmhärtighet med denna din tjänare, som hemsökts af din hand; och gif att han må tålmodigt bära sin sjukdomsbörda och återvinna kroppens hälsa, om så är din nådiga vilja, och närhelst hans själ skiljes från lekamen, hon må framställas utan fläck inför Dig; genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Epistel. Ebr. 12: 5. MIN son, förakta icke Herrens tuktan, och gif dig icke heller öfver, då du bestraffas af honom. Ty den Herren älskar, den agar han, och han gisslar hvar och en son, som han upptager.
Evangelium. Joh. 5: 24. SANNERLIGEN, sannerligen säger jag eder: Den som hör mitt tal och tror den som har sändt mig, han har evigt lif och kommer icke i dom, utan har öfvergått från döden till lifvet.
¶ Därefter fortsätter prästen enligt den förut f or eskrif na ordningen för firande af den heliga nattvarden, därvid begynnande medföljande ord: "I alla, som uppriktigt och allvarligt ångren" o. s. v.
¶ Vid det heliga sakramentets utdelning kommunicerar prästen först, därefter utdelar han det till dem, som kommunicera tillsammans med den sjuke, och sist till den sjuke själf.
¶ Då smittosam sjukdom och stor svaghet gör det rådligt att förkorta akten, så är f oljande ordning tillräcklig: Syndabekännelsen och aflösningen, "Upplyften edra hjärtan" o. s. v., t. o. m. Sanctus, invigningsbönen, af slutande med följande ord: "delaktiga af hans välsignade lekamen och blod", kommunionen, Herrens bön och Välsignelsen.
¶ Men om sjukdomens natur, bristande tillfälle för själasörjaren att vidtaga nödiga förberedelser, brist på deltagare i kommunionen eller något annat giltigt skäl hindrar någon från att mottaga Kristi lekamens och blods sakrament, så upplyser själasörjaren den sjuke, att om han uppriktigt ångrar sina synder och ståndaktigt tror, att Jesus Kristus har lidit korsets död för honom och utgjutit sitt blod f orhansfrälsning samt därvid påminner sig de välsignelser han därigenom erhållit och hembär honom innerlig tacksägelse därför, så äter och dricker han på ett verksamt sätt vår Frälsares Kristi lekamen och blod, ehuru han icke med munnen mottager sakramentet.
¶ Då den heliga nattvarden utdelas till en sjuk i samband med ett vanligt sjubesök, så af slutar prästen för korthetens skull ordningen vid sjukbesök med psalmen och of ver går direkt till kommunionen.
¶ Då smittosam sjukdom är för handen och inga församlingsmedlemmar eller grannar af fruktan for smitta våga kommunicera tillsammans med den sjuke, så kan prästen på den sjukes begäran ensam kommunicera med honom.
¶ Denna ordning följes, då kommunion hålles med ålderstigna, sängliggande eller sådana personer, hvilka öro oförmögna att närvara vid den offentliga gudstjänsten i kyrkan, men då detta sker, brukas dagens kollekt, epistel och evangelium i stället för de här ofvan förordnade.
Project Canterbury